Det här är bland det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Bryta tråkiga invanda mönster och unna sig själv någonting helt annat. Ett äventyr som ger energi till den milda grad att jag inte riktigt vet vart jag ska göra av alla lyckokänslor. Ett äventyr som bekräftar för mig själv vad det är jag uppskattar hos andra människor, och vad jag rent ut sagt kan vara utan, och ska försöka hålla mig borta från. Det hjälper mig klargöra vad jag verkligen är glad över att jag har där hemma, och det hjälper mig i riktningen mot att ta mig bort från saker jag verkligen inte gillar till hundra precent. Jag får utmana mig själv på så många plan, och det är så himla nyttigt för mig. Att få fokusera på bara mig själv i tre månader, det är helt fantastiskt rent ut sagt.

Att jag sedan har världens bästa familj, och världens finaste sambo som stöttar mig till hundra procent när jag vill ge mig av, det går inte att beskriva hur bra det känns. Jag är fullt medveten om att alla inte har den lyxen, att ha så många fina människor i sin närhet som stöttar och peppar ideer och infall. Jag är så otroligt tacksam!

Distans är bra, för mig är det oerhört viktigt har jag insett. Att få distans till det jag har därhemma. Alla känslor blir liksom så förstärkta, varma känslor blir ännu varmare, och kyliga känslor blir ack så mycket tydligare.

Efter en iskall natt(trots full mundering på) ska jag nu värma mig själv med en promenad, det är cirka 10 grader och solsken idag i Oxford. Min träningsvärk sedan gårdagens träning med personliga tränaren ska vi inte prata om. Jag går som en 90 åring ungefär, så här snackar vi snigelfart på promenaden.