Jag hatar att springa, det är verkligen det värsta jag vet. Jag skulle vilja säga att det nästan gör mig arg att springa. Men nu är det ju så att det är ohyggligt bra för hälsan att springa. Så jag har gett mig den på att försöka, om inte lära mig gilla det, åtminstonde stå ut med det.

I början på förra veckan sprang jag två minuter på gåbandet sedan ledsnade jag.
I torsdags sprang jag sex minuter innan jag ledsnade.
Idag sprang jag sju minuter.

Eftersom jag inte vill ställa mig och skrika på gåbandet för att jag blir så frustrerad över tristessen så ska jag bara öka med 30 sekunder nästa gång hehehe. Den dagen jag älskar att springa kommer vara en minnesvärd dag i min historia kan jag säga. 

Det
Är
Så
Fruktansvärt
Tråkigt
!

Men jag hoppas att jag en dag kommer kunna säga att "nemen hörrnini, undra om jag inte ska ge mig ut och springa en stund?" 

Eller som katten Gustav och min kloka far säger: "Har du någonsin sett en joggare le?"