Det brast
Idag hade vi lektioner som vanligt, tyvärr med det värsta jag vet, grammatiska termer i engelska.
Past perfect continuous
Present simple
Present perfekt continuous
osv
osv
osv...
Jag är bra på grammatik i engelska, jag vet när jag ska använda vilka ord, det sitter i benmärgen sedan vi började lära oss engelska i skolan. Men när någon ber mig motiverara varför jag väljer det sätt jag gör, även om det är rätt, eller om dom ber mig att sätta rätt termeologi på det hela. Då tar det stopp. Jag kan inte dessa termer, och så vitt jag kan minnas så har vi aldrig fått lära oss det.
Så jag satt som vanligt och försökte förstå så gott det gick och när världens snällaste lärare Helen bad mig förklara en mening så brast det. Jag började storböla! Herregud.
Jag gråter i vanliga fall för allt, när jag skrattar, när jag är arg och alltid när jag är ledsen och i det är fallet när jag blir frustrerad. Jag blev så fruktansvärt besviken och frustrerad på mig själv för att jag inte fattade vad vi pratade om så det bara brast för mig. Och när jag väl började, då, då går det ju liksom inte att sluta.
Jag hatar att inte fatta saker, jag är van att förstå saker i princip direkt så jag är inte van med sånna här situationer. Som tur är har jag världens snällaste och förstående klass som direkt erbjöd sig att hjälpa mig med alla termer och försökte förklara att det inte är det viktigaste osv osv osv.
Pinsamt dock, det är väl därför jag skriver det här. För att erkänna för mig själv att jag inte måste vara perfekt hela tiden. Man måste inte fatta allting direkt, och om man börjar böla så är inte de hela världen.
Samlade mig tillslut och satt och försökte skratta åt eländet.
Det känns bättre nu iallafall, men när jag läser vad jag skriver så låter det ju helt sjukt.
Börja storböla över engelska grammatiska termer...
Men allvarligt just då så var det liksom panik inuti.
Jaja, fredagen fortsatte iallafall mycket bättre med pubhäng och stadsvandring med världens bästa Maria.
Nu ska jag slappa en stund innan det är dags att äta matlåda med pasta och zuccini.
Man får böla och gråta när saker är dumma :) Det känns oftast bättre efteråt, även om man är lite svullen i ansiktet :P You can do it! Och om du inte kan är det inte hela världen, vi gillar dig ändå ;)
Tack för Skypekonferensen nyss, den var underhållande :D
Kraaaaaaaam
tänk på att du säkert har mycket känslor i omlopp just nu, med både upprymdhet över att du på egen hand gör ett stort äventyr, men oxå all saknad jag gissar du bär med dig.
skönt att du verkar ha en så bra klass som förstår :)
Jag önskar att jag stod så nära mina känslor som du gör, som bara kan börja storböla åt saker som man känner att man vill storböla över. =)
KRAAAM!
I en maktlös situation är tårar helt legitimt uttryck.
du kan det däringa... snart i alla fall :)
men söta du :) Jag är ju också sådär, när det inte funkar så kan jag bara börja tokgråta! Hejdlöst! I know the feeling.. men du är ju där för att lära dig, inte för att redan kunna! Och lära dig gör du ju så småningom :) Dessutom är det inte så pinsamt att gråta ändå, jag tror många andra vill börja böla äver grammatiken, men de är inte lika modiga som oss ;) Massa kramar till dig bästo!
