Känner mig bättre med förkylningen, måste vara den magiska medicinen. Men känner mig inte riktigt hundra så som det känns nu så blir jag nog hemma i morgon också. Eftersom det här äventyret är en utmaning på många plan för mig, så är det också en utmaning att lyssna på min egen kropp och vila när den säger åt mig att göra det.
Det värsta är att på en dag i skolan så lär vi oss så himla mycket, idag fanns det inte energi till mycket plugg alls, men jag hoppas det känns bättre i morgon så jag åtminstonde kan plugga hemifrån.

Idag bjöd italienarna i huset på risotto, supersmassigt med champinioner och persilja.

Nu ska jag dricka dagens sista magiska medicinkopp och krypa ner under täcket.

Jag längtar efter alla fina vänner,
världens bästa familj,
världens bästa missar 
och om möjligt ännu mer mitt hjärta!