Om man bortser från den lilla detaljen att det stora provet är ungefär tre veckor bort så känner jag ett oerhört lugn i kroppen. Jag brukar alltid gå och oroa mig för ALLT, och då menar jag allt. Oskar brkar titta på mig förvånat när mina tankar har tagit mig ca tio år frammåt i tiden och ev. problem som skulle kunna uppstå då. Och eftersom Oskar är en ta dagen som den kommer människa så har sånna här orostakar varit oerhört svårt att greppa för honom. Men nu förstår jag va skönt det kan kännas, när pusselbitarna faller på plats. Självklart stressar jag upp mig själv ibland, men nu lyssnar jag helt plötsligt på min logiska och avslappnade sida som varit inlåst någostans djupt där inne förut.

Ledord som är ack så simpla men som jag måstepåminna mig själv om för att inte hamna i en ond stress-sprial:


- Det finns en mening med det här
- Så länge jag är nöjd så spelar det ingen roll vad andra tycker
- Det här har jag fått för att öva mig på(Tack mamma och Kay P)

Och min nya favvo som jag tror stenhårt på

- Happy goes lucky

Så i grund och botten, it´s all about your attitude!