Just nu längtar jag så sjukt mycket på att få dra iväg, jag behöver miljöombyte så det skriker om det.
Desto mer det närmar sig desto klarare blir det för mig hur rätt det här är, ett äventyr, helt för mig själv.

Spännande spännande spännande.

Konstigt nog har inte mina nervösa känslor kommit än.
Jag är verkligen en nervös människa i grund och botten så det är rent ut sagt otroligt att jag inte går runt och nojjar redan.
Jag har liksom accepterat att jag kommer få leva på bröd och vatten(okej då kanske någon öl haha) när jag väl är där. Men va tusan gör det? :)